Freitag, 17. Januar 2014

Småtrollen och den stora översvämningen


"I gränstillstånd är besluten stora, för de tvingar krypet att rannsaka hela sitt liv och alla val man gjort. Vad var egentligen viktigt och vad var det som var oviktigt? När Muminmamman i Farlig midsommar ser sitt kök ovanifrån och hur det, efter att ha erövrats av havet, är förvandlat till ett dunkelt akvarium, betraktar hon inte enbart ett kök i kaos. Köket har varit hennes egen domän, nästan en del av hennes liv. Och vilken blir då hennes reaktion? Hon brister ut i ett rungande skratt...
...
- Jag diskar inte idag, sa Muminmamman upprymd. Vem vet, kanske jag aldrig mera diskar?"

Jukka Laajarinne: Mumin och tillvarons gåta

När Herr Mås lämnade badrummet efter att ha duschat i morse hördes bara ett par ögonblick senare att vattnet började strömma på nytt. Har du inte stängt av duschen ordentligt? undrade jag och gick dit för att se efter. Men vattnet kom inte ifrån duschen, utan direkt från taket. Mycket vatten dessutom! Ett riktigt skyfall! Herregud, nu har tvättmaskinen däruppe gått sönder eller något liknande. Och så slet jag av mig kläderna och kastade mig in i vattenmassorna för att rädda hans rakapparat. Den är ju alldeles ny. När jag kom ut då hade vattnet börjat erövra hallen och var forsande på väg mot vardagsrummet, för någon golvbrunn fanns tydligen inte. Då drabbades Herr Mås av panik och han - bara klädd i kalsinger - sprang ut i trapphuset för att ropa efter hjälp. Hjälpen kom fortare än jag själv hann klä på mig, blöt var jag ju också fortfarande. En rörmokare och döttrarna till tandläkaren som äger huset rusade nerför trappan och utbrast i många Ah! och Oh! och So sorry! Rörmokaren återvände direkt till övervåningen för att stänga av vattnet medan systrarna genast började ta hand om vattenmassorna på golvet. Och oj, vad de bad om ursäkt. Innan rörmokaren återvände hann jag i alla fall sätta på mig lite kläder och sedan ingick jag i katastrofhjälpen. När det värsta var upptorkat blev det roligare och roligare att umgås med varandra, det skojades på både engelska och spanska och det utbyttes erfarenheter och historier kring olika upplevda vattenkatastrofer.

I slutänden behöver jag i alla fall inte diska någon dag under denna vistelse, för då kan vi gå på en av stans mest omtyckta krogar. När vi kom hem från dagens promenad hittade vi nämligen ett brev på golvet med en inbjudan som skadestånd. Men ingenting skadades ju faktiskt. Och jag tyckte egentligen att det hela var ganska roligt. Att få kontakt med ursprungsbefolkningen på ett så intensivt sätt... Ja, äntligen händer det saker, skulle Muminpappan ha sagt. Hihi!



 Luckan i badrumstaket är fortfarande öppen. 
Ska vi se hur det blir när vattnet sätts på igen...


Als im fünften Muminbuch das Meer über die Ufer tritt und die erste Etages des Muminhauses komplett überschwemmt wird, da guckt die Muminmama vom Obergeschoss in ihre Küche runter, wo alles lustig herumschwimmt wie in einem Aquarium, und sie bricht in schallendes Lachen aus: "Ja, da wasche ich heute jedenfalls nicht ab. Und wer weiß, vielleicht werde ich nie wieder abwaschen..."

Manchmal verschaffen uns Dinge, die zuerst wie Katastrophen über uns hereinbrechen, ganz unerwartete Erlebnisse oder auch überraschende Resultate. Heute hatten wir eine ziemlich große Überschwemmung im Bad. Plötzlich kam das Wasser nur so heruntergerauscht aus den Ritzen der Deckenverkleidung. Zum Glück waren wir noch nicht rausgegangen. Herr Möwe war eben aus dem Bad gekommen und zuerst dachte ich, er hätte die Dusche nicht richtig ausgemacht. Aber dann sah ich die Bescherung und ich habe mir augenblicklich die Kleider vom Leib gerissen, um seinen Rasierapparat zu retten. Denn der ist noch ganz neu. Als ich damit aus dem Bad kam, schwappte das Wasser bereits in den Flur und war fröhlich plätschernd auf dem Weg ins Wohnzimmer. Da wurde Herr Möwe von Panik erfasst und er rannte - nur in Unterhosen - hinaus ins Treppenhaus, und schrie um Hilfe.

Sogleich ging in der Wohnung oben drüber die Tür auf - und ein Klempner sowie die beiden Töchter unseres Vermieters kamen aufgeregt zu uns herunter. Da war ich selbst noch gar nicht wieder angezogen, denn ich war ja immer noch nass. Als sie die Bescherung sahen, gab es eine Menge Ach und Weh und unglaublich viele So sorry! Der Klempner rannte - was mir sehr lieb war - augenblicklich die Treppe wieder rauf und stellte erstmal das Wasser ab, und die beiden Frauen begannen zu wischen und zu wringen und sie wischten und hantierten lange mit den Wischlappen und schließlich mit großen Badehandtüchern, denn es war schon eine ganze Menge Wasser heruntergekommen. Als ich mich endlich abgetrocknet und wieder angezogen hatte, habe ich ihnen geholfen und dann wurde es immer lustiger und alle haben Geschichten von Rohrbrüchen und Überschwemmungen erzählt, die sie schon erlebt haben, auf Spanisch und auf Englisch oder mit Händen und Füßen...

Ja, und nun brauche ich irgendwann die nächsten Tage wirklich nicht den Abwasch zu machen, denn als wir von unserem Spaziergang am Nachmittag wieder in die Wohnung kamen, haben wir eine Einladung zu einem Restaurantbesuch auf dem Fußboden gefunden, als Schadensersatz sozusagen. Aber eigentlich haben wir doch gar keinen Schaden erlitten, nur einen kleinen Schreck gekriegt und ansonsten war es insgesamt eher lustig. Außerdem haben jetzt alle was zu erzählen.





Keine Kommentare: