Mittwoch, 13. März 2013

Last minute


Vor ein paar Tagen bekam ich plötzlich so eine Art Torschlusspanik. Du lieber Himmel, nun ist der Winter fast vorbei - und ich bin fast gar nicht Ski gelaufen! Und dann habe ich ein Telegramm nach Småland geschickt und nachgefragt, ob dort noch genug Winter übrig ist, so dass man seine unausgelebten Wintergelüste noch ein bisschen befriedigen kann. Aber ja, bekam ich zur Antwort, wann wollen wir loslegen? Heute haben wir dann losgelegt, aber Hallo! Wir sind nicht etwa auf altem Schnee im Wald herumgeschliddert, oh nee. Gut zehn Zentimeter Neuschnee sind gefallen, während wir auf dem riesengroßen Hochmoor bei Jönköping mit unseren Brettern unterwegs waren. Ach, ein herrliches Gefühl, so beinahe schwerelos über das verschneite Moor zu gleiten, mit seinen bizarren Krüppelkiefern - und dem wilden Wetter, das einem ins Gesicht zwickt. (Ja, ich weiß, ihr habt sicher alle genug von diesem Winter, aber das musste heute einfach noch mal sein...)


Ha, wenn ich etwas kann, dann ist es Feuermachen!


"Vilka glasögon har du på dig medan du tittar på teve?", undrar ögonsjuksköterskan. Hon bryter starkt på engelska och har tydligen inte läst på sig vem som hon kommer att möta. Medan jag håller på att väsa "Herregud, jamen han ser ju ingenting!", förblir Herr Mås lugn och fattad och han framför samma replik som han brukar använda vid sådana tillfällen. "Jag har inte tittat på teve på det här århundradet." Hon ber om ursäkt och fortsätter tortyren med droppar och olika apparater...

På kvällen i måndags klättrar jag upp till observatoriet i Slottsskogen. Ensam. Herr Mås har ju inte tittat på stjärnhimlen under det här århundradet, som han brukar säga. Mot min förväntan är vi inte bara en liten grupp från Partilles Naturskyddsförening, utan vi deltar i den offentliga visningen. Massvis med människor tränger sig in i den lilla paviljongen. Fyrå gånger lyckas jag att titta i ett av de stora teleskopen. Och fyra stycken Jupiter-månar kan jag upptäcka. Dessutom Sjustjärnora i närbild, som då blir tredubbelt så många, och Urinblåsan. (Så heter den i vardagligt tal. Vetenskapligt säger man Orionnebulosan.) Och så undrar jag varför man egentligen ritar stjärnor med så spetsiga tänder, oftast med fem stycken. Där ute i rymden har de ju inga tänder...

Men sedan var det föreläsning på Zoologen dagen därpå och vi tittade bland annat på sjöstjärnor. De har ju fem armar, så det är kanske därför man ritar stjärnor på det viset. Sjögurkor är för övrigt också speciella, för de andas genom anus. Säg inte något om dålig andedräkt, hihi. Senare på eftermiddagen deltog jag i en oguidad vandring tillsammans med Aiolos i Hökällas frusna våtmarker. Där hittade vi inte så många fåglar, men lustiga kaveldunsgubbar att skåda på. Och så var det slutligen bio med en riktigt bra film från Frankrike igår kväll. Ja, vilken kul tisdag!

Idag åkte jag buss i drygt fyra timmar, för att få kunna åka skidor i drygt fyra timmar. Jobbet skötte jag på bussen, där det inte bara finns elström utan även gratis internetuppkoppling. Prima! Området där vi skulle åka skidor hade Mossegossen letat fram: Dumme mosse - något som passade oss utmärkt. Och sen blev det ett riktigt snöväder medan vi åkte längre och längre in i den stora och vackra mossen. Hui, vad härligt! Till sist hade spåret snöat igen med en decimeter nysnö och det kändes lite som om vi var ryska partisaner någonstans i Taigans folktomma trakter. Ja, en dag alldeles efter min smak!





Bei uns an der Küste liegt kein bisschen Schnee.



Windige Dienstagswanderung in Hökälla.

Kommentare:

Per hat gesagt…

Wir kehren vielleicht wieder:)

Welle hat gesagt…


Eine Brandenburgerin, die gern Ski läuft! Zumindest nicht alltäglich.

Übrigens - auf unserer Küstenseite liegt Schnee - jede Menge.

Gruss vom Darss

Keri hat gesagt…

Ach doch, Langlauf durch verschneite Landschaften, das habe ich schon immer gern gemacht.

Ja, und nun hat es in Deutschland so viel geschneit, dass sie sogar hier in Schweden drüber sprechen... ;-)

Grüße auf den Darß!