Freitag, 1. Juni 2012

Inspärrad i skrivsalen


Det var första gången jag skrev en tenta i en sådan jättestor skrivsal där många olika studenter är sysselsatta med många olika tentor - och jag undrar hur det går för de som är färgblinda. Vi från den isländska fraktionen hade vit som färg på orienteringslapparna - och det var ju papprets färg innan man satte igång. Inga konstiga associationer alltså som med gult eller lila... Tabula rasa. Och så var det första gången som jag skrev en tenta i ett främmande språk på ett annat främmande språk. Ibland tvekade jag lite - stavas räv egentligen med e eller med ä, för på isländska är det ju refur. Och vad hette nu den där hålan där räven bor, nånting med gry... gryta? Nej. Det var nåt annat...

Nå, i alla fall fick jag nu äntligen möjlighet att berätta en hel del om min svaghet för den isländska litteraturen från 1900- och 2000-talet. Alla mina älsklingar fick jag äntligen nämna och det vita pappret bara blev blåare och blåare och blåare... Lite mindre entusiastisk var jag under grammatik-martyriet, och det som jag nästan inte lärde mig alls det var ju att tala isländska. Så då är det bra att ha GPS i bilen och i jackfickan. Att köpa lite torkad fisk och en burk Skyr funkar säkert också med teckenspråket.







Endlich durfte ich mich mal ausführlich über eines meiner Lieblingsthemen auslassen - die isländische Gegenwartsliteratur - und ich habe dafür sogar auch noch Punkte gekriegt. Hihi! Seit ich im Frühjahr 2009 den TISUS geschrieben habe, waren meine Prüfungen hier in Schweden ja immer nur umsonst und draußen, so wie bei der Fête de la Musique. Nun also wieder mal schriftlich, noch dazu in einem richtigen Schreibe-Saal, der nur für solche Examen da ist. Draußen vor der Eingangstür hängt ein großer Plan mit allen Prüfungen des Tages, und dort muss man nachgucken, welche Farbe man hat - damit man sich dann an den richtigen Tisch setzt und auch die richtige Prüfung ausgeteilt bekommt. Überall hängen strenge Regeln. Ohne Ausweis braucht man gar nicht erst anfangen, seine persönlichen Sachen muss man an die Wand hängen oder wegschließen, und die Klos sind in der ersten und in der letzten Prüfungsstunde abgeschlossen.

Aber alles das hat mich nicht gekümmert, denn ich durfte mich wie gesagt endlich mal lang und breit über isländische Gegenwartsliteratur auslassen. Sonst fragt mich ja keiner danach. Und auch mit den Übersetzungen und mit der Grammatik ging es halbwegs gut. Was allerdings nicht bedeutet, dass ich jetzt in Island nach dem Weg fragen kann. Das stand schließlich nicht in der Kursbeschreibung. Aber macht nix, wir haben ja GPS. ;-)










Keine Kommentare: