Lilla istiden

Världen är djupfrusen. Sjöarna är frusna. Myrarna likaså. Till och med bäckens sorl har tystnat på många ställen. Det är bara vindarna som sjunger uppe på Vättlefjäll. Och ibland hörs isen. Den är jättetjock, men det låter ändå lite kusligt när den spricker. Egentligen borde man vara ute mycket nu, för nu är det så lätt att ta sig fram till vissa platser, sådana som nästan är onåbara på sommaren eller bara efter mycket besvär och blöta fötter. 

Nu kan man åka på sjöarna. Det går hur fort som fan. De flesta som är ute åker skridskor. Jag åker skidor för skridskorna mina försvann under en flyttning. Det går visserligen inte lika fort på skidorna, fast det räcker så bra för mig. Man vill ju hinna se något under färden också.

 Hui! På skidåkarnas motorväg!

Kleine Eiszeit

Die Welt ist tiefgefroren. Die Seen sind zugefroren und die Moore auch. Sogar das Murmeln der Bäche ist verschwunden. Nur die Winde singen oben im Vättlefjäll. Und manchmal hört man das Eis. Es ist total dick, aber wenn es irgendwo springt, dann klingt es doch ein bisschen gruslig. Eigentlich müsste man nun die Gelegenheit beim Schopfe packen und all die interessanten Stellen aufsuchen, die im Sommer so schwer zu erreichen sind: nur mit großen Umwegen oder mit nassen Füßen. Jetzt kann man übers Eis sausen. Das geht herrlich schnell. Die meisten sind mit Schlittschuhen unterwegs. Ich bin mit Skiern unterwegs, weil meine Schlittschuhe seit dem vorletzten Umzug irgendwie nicht mehr auffindbar sind. Mit Skiern ist man nicht ganz so schnell. Aber mir reicht es. Man will ja von der Landschaft noch was haben.

 Endlose Weiten

Hihi, även skridskoåkarna föredrar strandkanten.

 Timeout på en öde ö

 48åringen som klättrade ut ur sina handskar och försvann

 Nästa: DENNA ö!

Igår kände jag mig verkligen trygg. Isen håller tydligen.