Mittwoch, 21. Dezember 2011

aurora borealis


Heute habe ich Post vom Nordpol bekommen. Eine Postkarte von Amundsen und Nansen. Amundsen steht mit seinem Anorak auf einem Sockel, sicher irgendwo am Hafen. Er hat Möwenmist auf dem Kopf. Nansen guckt mich ein bisschen grimmig von der Briefmarke an - und ist 150 Jahre alt. Das hätte ich mir damals nicht träumen lassen, dass ich mal Post von den beiden aus Tromsø bekommen werde! Aus Tromsø, wo all diese unglaublichen Expeditionen begonnen haben... Damals wollte ich auch Polarforscher werden. Während mein Vater uns ein Sommerhaus baute, war ich ständig auf irgendeiner Eisscholle unterwegs. Ja, der märkische Sand kann sich in ALLES verwandeln, wenn man nur will, sogar in arktische Eisschollen... Wäre mein erstes Kind ein Junge geworden, hätte ich ihn Fridtjof genannt. Und nun habe ich nicht nur Post aus Tromsø bekommen, nun kann ich sogar ihre Sprache verstehen! Die Sprache von Amundsen und Nansen. Niedergeschrieben oder in Stein gemeißelt. Je nachdem.




Idag fick jag ett vykort ifrån nordpolen. Det har Amundsen och Nansen skickat till mig. Amundsen står staty - i närheten av hamnen antagligen. Han har en anorak på sig och måsspillning på huvudet. Nansen ser allvarligt på mig ifån frimärket. Nej, han ler inte - för han är redan 150 år gammal. Det hade jag inte drömt om att de skulle skicka ett vykort till mig från Tromsø någon gång. Tromsø, där alla dessa stora expeditioner började som jag läst om i min ungdom. Då ville jag ju också bli polarforskare. Medan farsan min byggde oss ett sommarhus drev jag omkring på ett isflak. Sanden i landskapet Brandenburg kan ju förvandlas till vad som helst - och även till ett stort arktiskt isflak, där man kunde bygga ett tält på och övernatta under norrskenet... Om mitt första barn hade blivit en pojk, då hade han hetat Fridtjof. Och nu har jag inte bara fått ett vykort ifrån Tromsø, nu kan jag även förstå deras språk! Amundsens och Nansens språk. Nedskrivet på papper eller hugget i sten. Hursomhelst.




Keine Kommentare: