Freitag, 8. April 2011

Auf einer unbewohnten Insel


Es gibt Leute, die wohnen an der Autobahn. Und nach einer Weile merken sie gar nicht mehr, dass sie an der Autobahn wohnen. Dann gibt es Leute, die wohnen am Meer - und denen kann genau das gleiche passieren. Ich bin auf dem besten Weg dorthin. Am Anfang bin ich immer noch beinahe jeden zweiten Tag rausgefahren und habe nachgeguckt, ob es noch da ist, das Meer. Inzwischen habe ich mich daran gewöhnt. Das ist nicht gut. Aber zum Glück bin ich ja mit dem Oberbefehlshaber einer örtlichen Badeanstalt liiert. Und so müssen wir immer mal zusammen nachgucken gehen, ob das Meer noch da ist. Das heißt, ich gucke und berichte dann, was ich sehe. Heute war Sturm und ziemlich hohe See. Da hat es mich dann plötzlich total erwischt. Verdammt, ich wohne ja am Meer! Und so bin ich am Nachmittag mit dem Schiff auf eine der Inseln rausgefahren. Dort bin ich gaaaanz weit gelaufen... Bis ans äußerste Ende der Insel Galterö. Weiter westlich kommt man zu Fuß nicht in Göteborgs südlichem Schärengarten. Die Insel ist unbewohnt - und es ist ganz wunderbar dort!




Visa större karta


Det finns folk som bor intill motorvägen. Efter en tid har de vant sig vid att bo intill motorvägen. Sedan finns det folk som bor i en stad som ligger vid havet. De kan hända samma sak. Man vänjer sig. Strax efter att jag flyttade till Göteborg cyklade jag ut nästan varannan dag för att kolla om havet fanns kvar. Nu har jag vant mig. Det är inte bra. Men lyckligtvis bor jag ju ihop med Kallbadhusets överbefälhavare - och Kallbadhuset ligger så klart direkt vid havet. Ibland säger herr Mås: Nu ska vi åka ut, jag måste kolla något. Då får jag lämna mitt jobb för en liten stund och låna ut mina ögon åt honom. Så blir vardagen ibland kryddad med en havsutflykt - och detta är inte dumt alls. Idag var det storm och högt vatten - och jag blev sugen direkt att få uppleva mer av det hela, så på eftermiddagen kaprade jag en skärgårdsbåt och åkte ut till Brännö. Där vandrade jag, och vandrade, och vandrade... tills det inte gick längre. Då var jag precis på Galteröns yttersta udde. Längre västerut kommer man nog inte till fots i Göteborgs södra skärgård. Galteröns yttersta udde heter Galterö huvud och var tidigare ett militärt område. Nu är ön dock helt pacifistisk och dessutom obebodd. Vad härligt!
































Keine Kommentare: