Dienstag, 8. März 2011

Leichtes Schleudertrauma


Es gibt solche Zugvögel und es gibt andere Zugvögel. Die einen fliegen im Herbst fort und kommen im Frühling wieder. Andere bleiben den ganzen langen Winter - und halten es dann plötzlich Anfang März nicht mehr aus. Dann fliegen sie fort. Aber nur ein paar Wochen, bis auch bei ihnen zu Hause der Frühling nicht mehr aufzuhalten ist. Bei einige seltenen Möwenarten ist dieses etwas merkwürdige Zugverhalten bisher beobachtet worden. Und weil es zum Selberfliegen auf die Schnelle zu weit ist, kriechen diese komischen Zugvögel in den Bauch von noch viel größeren Zugvögeln, die unheimlich schnell fliegen können. Manchmal nehmen sie dabei noch einen anderen Vogel mit. Einen, der eigentlich überhaupt noch nie so richtig an das Zugvögeln gedacht hat...

Gestern hat mich der große Vogel mit den langen weißen Flügeln an den wilden Strand einer steinigen Insel geschleudert. Diese Insel ist nicht direkt unbewohnt. Nein, das kann man nicht sagen. In den Wohnungen haben die Leute keine Heizungen und auch keine Doppelfenster - und eine Menge älterer anderer Zugvögel geht im T-Shirt umher. Ich sitze auf einer Dachterrasse, gucke auf den großen blauen Ozean und mein kleiner Computer hat doch tatsächlich hier im Gewirr der schmalen Gassen, zwischen all den Häusern,
die an den Bergen kleben, einen Deutsch sprechenden HotSpot gefunden.



Sonntagsausflug nach Saltholmen.
Unser Badestrand ist immer noch tiefgefroren.



Det finns olika sorters flyttfåglar. En del flyger bort när det blir höst och kommer tillbaka när det blir vår och en del stannar hela den långa kalla vintern - och sedan i början av mars står de inte längre ut med frost och kyla. Då flyttar de, fast bara ett par veckor tills det äntligen blir vår även i deras hemtrakter. Och eftersom de inte orkar flyga själva så långt inom så kort tid, så kryper de in i buken på en ännu större flyttfågel, en som kan flyga väldigt snabbt. Och ibland tar en av dessa andra flyttfåglar en fågel med sig som egentligen har varit stannfågel i hela sitt liv...

Igår kastade en jättestor flyttfågel av mig på en stenig ö med en vild strand. Ön är inte öde, nej, det är den inte alls. Det finns massor med konstiga flyttfåglar, många är äldre. Här kan man gå i t-shirt året om, säger de och det tycker de om. Därför finns inga element i husen alls och man kan sitta på en fin takterrass på aftonsidan och skriva lite solsjuka rader i sin blogg. Oceanen utanför är otroligt gammal och även ön är jättegammal, men där någonstans i byns smala gränder mellan alla dess lustiga hus som är fastklistrade på bergsbranterna, där finns något som heter HotSpot, något som inte alls är lika gammalt - och min lilla dator och den där HotSpotten de talar med varandra så att jag kan nå ut över oceanen till alla er som läser här. Är inte detta fantastiskt helt och hållet?



Montagsausflug zu den Kanarienvögeln...







Keine Kommentare: