Donnerstag, 27. Januar 2011

Hemma igen!


Oj, dessa var förskräckligt intensiva dagar! Annars ser jag ju till att jag inte bestämmer alltför många möten i förväg när jag reser till Berlin, så att jag har tid för mig själv också. Men detta gick inte alls den här gången. Alla dagar var proppfulla och jag hade alltid folk omkring mig. I lördags träffade jag för första gången min dotters svärföräldrar. De hade kommit helt överraskande från Bayern och vi hade en lång och rolig pratstund. Jakob tycker mycket om dem och jag kände för första gången en svag aning av svartsjuka någonstans därinne. (Vad bra att de bor så långt borta! ;-) I söndags hjälpte jag min mamma med lite av varje. Det finns ju en hel del teknik som hon inte vet hur man hanterar och eftersom jag varit ensamstående mamma en gång i tiden kan jag lite mer än hon om sådant. På kvällssidan kom sedan min syster flygande från Frankrike samt barnen till min mammas sambo, han som skulle begravas nästnästa dag... I måndags förmiddag var jag ute och åt frukost med en gammal vän som hade fått dåliga nyheter strax före jul. Han borde sluta röka nu och istället börja med någon slags motion, fast allt tar sin tid. Det finns uppenbarligen saker som inte går att ändra omedelbart, även om man har fått ett tydligt varningsskott... Anledningen för att jag hade bokat flyg den här gången var dock egentligen Lillens treårsdag. Den firades på måndag eftermiddag - och det var det bästa under hela vistelsen! Han var så glad och han sa till och med "Jag är lycklig!" när det var läggdags. Oj, vad jag blev rörd...

Dagen därpå var det begravning och det var många som kom. Min mamma hade nästan inte tid att vara alltför ledsen, eftersom hon var så överväldigad över att få återse alla dessa trevliga människor som hade kommit. Någon präst fanns inte, utan det var en man med namnet Christian Morgenstern som fick säga många fina ord... Som pricken över i:et träffade jag min pappa igår. Det var min syster som hade puffat mig att följa med och jag lydde faktiskt. Visst gick det bra och alla blev ju glada att få träffas igen efter mer än tre års uppehåll. Nu står dörren i alla fall på glänt och är inte längre igensmälld. Nu är det upp till mig att förbättra förhållandet ännu mera så småningom. Ja, jag ska försöka mitt bästa. Min far är ju inte riktigt frisk längre han heller och man vet ju aldrig... Nu är jag i alla fall i Göteborg igen, fast bara för att packa om lite. Imorgon mitt på dagen tar jag tåget mot öster. Jag ska övernatta i Ronneby hos en väninna och på lördag är det heldagsundervisning på universitetet i Kalmar. Och hjälp, jag är ännu inte klar med alla läxor!



Pustekuchen!



Wieder daheim!

Oh, das waren schrecklich intensive Tage in Deutschland! Sonst sehe ich immer ein bisschen zu, dass ich mich nicht allzu viel verabrede, damit ich auch noch ein bisschen Zeit für mich habe. Aber diesmal ging das gar nicht. Alle fünf Tage waren voll bis unters Dach und ich war eigentlich immer zusammen mit anderen Menschen. Am Samstag hatten sich überraschend die Schwiegereltern meiner Tochter aus Bayern angemeldet, die ich überhaupt zum ersten Mal getroffen habe. Sonntag war ich bei meiner Mama, wo abends meine Schwester und die Kinder von Hans eintrafen. Montag vormittag hatte ich mich am Tiergarten zum Spätstücken verabredet und nachmittags feierten wir Jakobs dritten Geburtstag. Am Dienstag war die Beerdigung - ja, eine ganz würdevolle Trauerfeier, auf der Christian Morgenstern die Rede halten durfte und wir mit vielen interessanten Menschen zusammentrafen. Und gestern hatte mich dann meine Schwester unter den Arm geklemmt und war mit mir zu unserem Vater gefahren. Nun ist auf jeden Fall die Türe wieder aufgestoßen und ich werde ihn immer mal anrufen und im Frühjahr dann auch mal mit Herrn Möwe hinfahren. Herr Möwe? Er ist froh, dass ich wieder daheim bin. Und ich bin es auch. Bis morgen mittag darf ich es sein, dann geht es schon wieder los an die Ostküste nach Kalmar - und auf zu einer neuen Runde "Heimatkundeunterricht zum Anfassen".

Kommentare:

Fru Decibel hat gesagt…

Välkommen!

Keri hat gesagt…

Tack så mycket! :-)