Samstag, 16. Oktober 2010

Höstmorgon i Bokedalen


Två gånger har jag flyttat hemifrån: Första gången var jag 16, andra gången var jag 45. Första gången lämnade jag mina producenter, andra gången lämnade jag mina egna barn. Att lämna sina föräldrar är nog inte så ovanligt, att lämna sina barn är värre, även om de redan är vuxna, och det finns alltid något dåligt samvete kvar som aldrig kommer att försvinna...
Kanske som liten tröst gav ödet mig två bonussöner. De är redan över trettio och nästan två meter långa. I morse kom den yngre av dem bilfarandes tillsammans med sin sambo för att hämta oss. "Vi ska vandra naturstigen i Bokedalen!", hade de tänkt ut. Så hade jag berett termos och smörgåsar och plockat fram långkalsonger. Termometern visade nämligen flera minusgrader i morse. När vi kom fram i det vackra landskapet hade solen redan gått upp på riktigt, medan dimman och rimfrosten fortfarande låg på. Bor du i Göteborg eller omnejden - missa inte hösten i Bokedalen! Den är alldeles särskild.





Herbstmorgen in Schwedens nördlichstem Buchenwald

Zweimal bin ich von zu Hause ausgezogen. Beim ersten Mal war ich 16, beim zweiten Mal 45. Beim ersten Mal bin ich von meinen Eltern weggezogen, beim zweiten Mal von meinen Kindern. Dass man irgendwann sein Elternhaus verlässt, ist wohl nicht so ungewöhnlich. Geht man allerdings von seinen Kindern weg, kriegt man den Rabenmutter-Komplex niemals so ganz aus den Winkeln seines schlechten Gewissens vertrieben...
Vielleicht zum Trost hat mir das Schicksal deshalb zwei Bonussöhne geschenkt. Sie sind bereits über 30 und knapp zwei Meter lang. Heute früh kam der jüngere von beiden mit dem Auto angebraust, um uns abzuholen. "Wir wollen in den Buchenwäldern von Jonsered wandern!" Da hatte ich die Thermosflasche und die Brote längst fertig und war mit warmen Unterhosen und drei Schichten Pullis gut gerüstet. Mehrere Minusgrade zeigte nämlich das Thermometer. Als wir im Naturschutzgebiet ankamen, war die Sonne schon eine Weile aus dem Bette, den Rauhreif und den Nebel hatte sie aber trotzdem noch nicht an allen Stellen wegbekommen. Was ein Glück war, denn so konnte ich ein paar schöne Bilder knipsen.











Hier sitzen wir ungefähr 95 m über dem Meeresspiegel.
Vor 10.000 Jahren hätten wir hier direkt am Meer gesessen...




Keine Kommentare: