Samstag, 21. Juni 2008

Höhenangst

Manchmal ist man merkwürdig zusammenprogrammiert. Einerseits mag ich es wie verrückt, von irgendwo runterzugucken, in die weite Welt hinein sozusagen. Von einem Berg, einem hohen Haus oder einem Turm. Je höher man kommt, desto weiter kann man schauen. Andererseits habe ich ziemliche Höhenangst. Am schlimmsten ist es, wenn der hohe Ausguck nicht mit einer Mauer oder ähnlichem umrandet ist, sondern offen, wo also nur ein Geländer, durch das der Wind pfeift, einen vom Abgrund trennt.



Auf der Älvsborgsbrücke in Göteborg pfeift der Wind ganz ordentlich. Aber es gibt einen Rad- und Fußweg zu beiden Seiten. Das ist sehr verlockend, denn von oben kann man ganz weit gucken. Und so machte ich mich eines schönen Vormittags von unserem Haus in Majorna auf den Weg. Bis zum Göta älv ist es ja nicht weit, nur eine knappe Viertelstunde zu Fuß. Oben auf der Brücke war es natürlich ziemlich schrecklich. Und schrecklich schön zugleich. Na, immerhin sind nur ganz wenige meiner Fotos verwackelt. Beim nächsten Mal will ich bis zur Mitte gehen. Und irgendwann dann auch mit dem Fahrrad auf die andere Seite fahren.



Ibland känns det som om man är en pussel med bitar som inte passar ihop. Å ena sidan gillar jag mycket att klättra upp någonstans för att titta ner. Berg, höga hus eller torn - möjligheter finns nog många. Ju högre desto bättre, för då kan man se så väldigt långt. Å andra sidan är jag någon sorts akrofobiker, är alltså ganska rädd för höjder. Värst är det när det på höjden inte finns någon mur utan bara en balustrad, där vinden blåser igenom.



På älvsborgsbron blåser vinden ordentligt och gång- och cykelbanan är längst ute vid brons sida, direkt över avgrunden. Men bron är så hög, den lockar så pass mycket att kasta en lång blick över stad och hav. Gick jag alltså upp en vacker förmiddag, nyfikenhet var dock större än rädslan. Dessutom tar det bara en kvart att komma dit, till fots från huset i Majorna där måsen bor. Visst var det hemskt däruppe, men vackert också. Och bara några få av mina bilder behövde raderas i efterhand, eftersom de blivit alltför skakiga. Nästa gång ska jag gå till mitten av bron och någon gång ska jag cykla över hela bron till Hisingen.


Någonstans därnere ligger Röda Stenen.

Här syns den bättre med lite zoom.

Keine Kommentare: