Freitag, 9. Mai 2008

Das Marienkäferchen


Es war an einem regnerischen und windigen Tag, als ich nicht nur den großen Vänern das erste Mal sah, sondern auch keine Elche, dafür aber die riesigen Schleusen von Trollhättan kennenlernte und eine außerordentliche Hundedame. Das Tüpfelchen auf dem i dieses schönen Tages war schließlich der Nachtisch, der zum Abendessen gereicht wurde. Wir verzehrten keine Panna Cotta oder Mousse au Chocolat, sondern Neuigkeiten über Bücher - und zum Schluss lag ein kleiner Stapel mit ausgesuchten Kostbarkeiten vor mir auf dem Tisch.

Eines dieser Bücher hatte es mir auf Anhieb angetan. Hermann Hesse schrieb einmal darüber: "Wir lieben diesen jungen, unbekannten Dichter sofort und stoßen in seinem kleinen Buch immer wieder auf schöne Sachen, die wir keineswegs vorausahnen konnten und von denen uns doch scheint, als hätten wir sie gerade so erwartet. Es sind Kleinigkeiten, gewiß, es handelt sich um Ameisen, Eidechsen, Fledermäuse, um einen kleinen Hund, um Nachtfalter, die in der Sommernacht in unser Lampenlicht fliegen. Klein aber sind sie nur an Umfang. Jede dieser liebenswürdigen und hochbegabten Betrachtungen führt uns ins Große, ins Herz der Welt. Es ist ein holdes, ein liebenswertes Büchlein, wir möchten es jedermann schenken, den wir lieb haben..."





Ich habe das Buch seitdem schon mehrmals verschenkt und nun ist es mir gelungen, eine sehr gut erhaltene Originalausgabe aus dem Jahre 1935 relativ preiswert zu ergattern. (Meine lieben Kinder, sollte ich einmal von einem rechtsabbiegenden Lastauto überfahren werden: Es ist nicht nur mein Cello, das seinen Wert hat. Auch in meinen Bücherregalen gibt es immer wieder Raritäten, die um Gottes Willen nicht zum Kilopreis an einen x-beliebigen verträumten Antiquar verscherbelt werden dürfen!) Und das hier ist meine Lieblingsgeschichte:






Den lilla nyckelpigan

Det var en regnig och blåsig dag då jag inte bara såg den väldiga Vänern
för allra första gången utan då jag inte heller såg några älgar, däremot besökte vi slussarna i Trollhättan och jag gjordes inte bara bekant med en alldeles särskild hunddam utan även med en så väl liten som fascinerande bok av en helt bortglömd tysk författare. Sedan dess har jag givit bort den lilla boken några gånger som present och häromdagen lyckades jag få tag på originalutgåvan från 1935. Det går på något sätt inte att beskriva boken på riktigt - man måste läsa en, två eller tre av de korta texterna själv, först då märks det att här händer något magiskt, något litet mågiskt, men något magiskt.

Tack vare Bodil finns det lyckligtvis redan fyra texter på svenska: Fladdermössen - Kråkorna - Nattfjärilar - Ödlan. Så kan ni själv låta er förtrollas.



Kati - 1990 - als Marienkäferchen


Kommentare:

Bodil Z hat gesagt…

Hej Keri,
det här gjorde mig riktigt glad förstås - av flera skäl, ädlare och mindre ädla. Jag ska läsa om Nyckelpigan och se om jag kanske kan översätta den också. De här texterna är skenbart lättöversatta, men skenet bedrar rätt ofta här; det är så många små stämningsskapande saker man inte får tappa.

PS Vad fin originalutgåvan ser ut!

Keri hat gesagt…

Nej, åh nej, de här texterna är inte alls lätt översättbara! De är fulla av underliga småsaker som behövs för att njuta av det särskilda i dem. Men om det gäller min favorit berättelse så går det kanske inte alls - eftersom det finns ingen diminutiv på svenska... (?)

Einar J hat gesagt…

Fantastiskt fina små texter! Och väldigt känsligt översatta av Bodil. Tack för att du påminde om dem!

Keri hat gesagt…

Ja, boken är en liten skattkista, ein Schatzkästlein - för att återkomma till diminutiven. I varje bokhandel finns ju en hylla som heter "presentböcker". Där kan man nuförtiden ofta hitta massor av skrot - men bara sällan en sådan skattkista som Hellmut von Cubes bok. Synd egentligen.

Bodil Z hat gesagt…

Nej, jag tittade in i nyckelpigeberättelsen nu och den kräver egentligen att man som översättare skriver en ny historia - en historia om diminutiven som inte finns eller i alla fall nästan inte finns i svenskan och som man skulle behöva bland annat för att tala om nyckelpigor. Jag förstår precis varför jag inte valde att börja med den när jag gav min i på Cube-översättandet. Bara den första meningen, som anknyter till rubriken "Das Marienkäferchen", kan knäcka en:

"Die Verkleinerungsform wird nicht nur um der Kleinheit willen gegeben."

Keri hat gesagt…

Ja, det misstänkte jag redan att det är omöjligt att översätta "Das Marienkäferchen" utan att det blir något nytt.

Men vad har ni gjort med den gulliga diminutiven? Eller fanns den aldrig i svenska språket?

Roligt tycker jag är det att Müsli, Märchen, Kaninchen och Violoncello är också diminutiver - untan att man är medveten om det längre. :-)

Bodil Z hat gesagt…

Det finns väl ett fåtal diminutiver i svenskan, som till exempel "fanken" för "lilla fan", men jag tror inte att det har funnits någon riktigt etablerad och spridd diminutivbildning i svenskan, fast nu svarar jag bara på känn. Och jämför jag tyskan med italienskan på det här området, så ser jag att det i italienskan dels finns en större diminutivflora dels att det även finns ändelser som markerar att något är stort, tjockt eller dåligt.