Freitag, 1. Februar 2008

Wie das tägliche Brot...

In einem Blog nebenan fand ich ein schönes Gedicht zum täglichen Umgang mit Poesie. Und damit die Dichter nicht umsonst gedichtet haben, gibt es bei mir sicherheitshalber täglich mindestens eins.

I en blogg runt hörnet hittade jag en fin dikt om de några få som behöver dikter regelbundet för att överleva. Och för säkerhets skull brukar jag konsumera dagens dikt på olika sätt.


Die zuverlässigste Version: Papier



~~~~~ das Versmaß per Radiowelle ~~~~~


Und bin ich mal im Büro ganz allein,
dann schalt ich mir heimlich Webradio ein...


Ah, noch 'ne Möglichkeit: Man lässt liefern.
Besser als jeder Pizzaservice auf jeden Fall.
(Flockige Grüße nach Moabit!!! :-)


Kommentare:

Bengt O. hat gesagt…

"Klockspelet från Stadshustornet och Dagens dikt" - det missade man om möjligt inte före tevens tid...Fina uppläsare var det också (och är väl fortfarande hoppas jag.) Jag minns framför allt en skådespelare som hette Ulf Palme - en fantastisk uppläsare. Man drog sig inte heller för att ha med klassiker - på så sätt upptäckte jag både Wivallius och Lucidor i ganska tidig ungdom.

Keri hat gesagt…

Ja, tänk just idag fyller den sändningen 71 år! Den är därmed äldre än min far...

Och tack vare internet går det nu att lyssna till från hela världen. Gör du det inte ibland? Det sändes ju en repris varje kväll.

Nudel hat gesagt…

La peinture est une poésie qui se voit au lieu de se sentir et la poésie est une peinture qui se sent au lieu de se voir.

(Die Malerei ist Poesie die man sieht, anstatt sie zu fühlen und Poesie ist ein Gemälde dass man fühlt anstatt es zu sehen.)

Léonard de Vinci

krakri hat gesagt…

Ein tägliches Brot für die Seele!

"Dagens dikt" var en av de första sändningar jag upptäckte på radio i Sverige. Fats i början var det fortfarande så svårt att lyssna. Lite enklare att läsa för sig själv med ordboken bredvid.

Och nästa år blir det nog en kalender som jag redan berättat för dig. Vet du om det finns såna i Sverige?

Bengt O. hat gesagt…

"Den är därmed äldre än min far..." Ja, det är jag också. Är det bra eller dåligt?

Får erkänna att jag har svårt att lyssna på "podcasts" eller titta på TV på nätet. Radio lyssnar jag numera endast på i bilen (men då desto mer.) I mitt yrkesverksamma liv hade jag alltid en kortvågsmottgare med så att jag kunde lyssna till svensk och österrikisk radio från Gabarone, Quito eller Hanoi. I många hotellrum har jag spänt upp en antenn från hörn till hörn.

Men det var då det.

Keri hat gesagt…

Claudi, das ist ein aber ein schönes da-Vinci-Zitat! Damit haben wir nun den Schlüssel, quasi einen da-Vinci-Code ;-), um das gegenseitig besser zu verstehen, was wir so mögen: du - die Bilder, icke - die Verse. Schön.

Keri hat gesagt…

Ja, krakri, att läsa samtidigt gör det lättare om det gäller dikter i en främmande språk. Men om det finns en sådan kalender i Sverige det vet jag inte. Har hittils inte upptäckt någon. Men kanske vet mina svenska vänner mer?

Keri hat gesagt…

Hm, Bengt O., jag tror inte att det finns en sändning i tyska radio som är lika gammal. Alltså är det inte alls dåligt! :-)

Men kortvågsmottgare - åh, vilket äventyr! För nästan 20 år sen då satt vi framför en sådan liten kista och lyssnade runt hela världen. Det kändes faktiskt som om man lyssnade in i rymden för att upptäcka nya planeter. Jättespännande! Ja, just en sändare i Quito, den kunde man motta ganska ofta. Och sedan blev det någon liten ö i sydpacifik, jag minns inte namnet just nu. Något med "G" i början...

Men även det var då det. Länge sen.