Mittwoch, 23. Januar 2008

Acht bunte Blätter


Eftersom Toni och jag tänker flytta till en tydligt mindre lägenhet någon gång på sommaren i år har jag nu redan börjat rensa ut mina grejer. Jag sorterar allt som finns i hyllor och skåp och jag skänker eller kastar bort en hel del. Ibland gör det lite ont, men för det mesta gör det gott. Alltför mycket brukar man ju spara under årens lopp. (Det var definitivt inte under fysik-lektionerna då jag lärde mig det här: Om man kastar bort ballast så man kan flyga längre. Det var när jag läste Jules Verne.)

Häromdagen hittade jag ett omslag med några bilder i som jag redan glömt att jag hade dem. På omslaget står "Acht bunte Blätter" och det är reproduktioner av åtta målningar av Joachim Ringelnatz. Tillfälligtvis heter gatan vi bor på just efter honom, men det var inte anledningen till att jag köpte bilderna någon gång. Jag har alltid tyckt mycket om hans sätt att skriva - framförallt dikter. Det är en helt egen blandning av "Tief- und Unsinn" ("djup och nonsens" ungefär) läste jag någonstans, avrundad med en lämplig skvätt melankoli. Sjöfararens melankoli...

Men idag vill jag inte prata om honom så mycket, bara visa er ett par "bunte Blätter".



Fasching im Schnee, 1926


Geballter Nebel, 1928


Weil Toni und ich im Sommer in eine deutlich kleinere Wohnung ziehen wollen, habe ich nun schon mal begonnen, meine Sachen auszumisten. Ich sortiere alles, was in Regalen und Schränken steckt - ich verschenke allerhand und schmeiße auch eine ganze Menge weg. Manchmal tut das ein bisschen weh, aber meistens tut es gut. Richtig gut. (Es war definitiv nicht im Physik-Unterricht, als ich folgendes lernte: Wenn man Ballast abwirft, dann kann man weiter fliegen. Das war, als ich Jules Verne las.)

Vor ein paar Tagen entdeckte ich eine Mappe mit Bildern. Ich hatte schon völlig vergessen, dass ich die hatte. Auf der Mappe steht "Acht bunte Blätter" und es sind Reproduktionen von Ringelnatz-Bildern. Zufällig ist die Straße, in der wir wohnen, nach ihm benannt, aber das war nicht der Anlass, als ich die Bilder irgendwann kaufte. Ich hab seine Schreibe immer schon gemocht. Besonders die Gedichte. Eine ganz eigene Mischung aus "Tief- und Unsinn", habe ich irgendwo gelesen, abgerundet mit einem wahrlich guten Schuss Melancholie. Seefahrer-Melancholie...

Aber über den Schreiberling will ich heute gar nicht so viel erzählen, sondern euch eigentlich nur ein paar seiner "bunten Blätter" zeigen.



Seegang, ohne Datum


Letzte Fahrt, 1926


Kommentare:

Bengt O. hat gesagt…

Ach, Daddeldu.... Du slänger väl inte bort bilderna?

Keri hat gesagt…

Ja, Daddeldu...

Nej! Naturligtvis inte. Ska leta efter en fin plats för två eller tre av dem i mitt rum eller i hallen i den nya lägenheten.